Julen står för dörren och vi är många som längtar efter ledighet, julmat och kanske en klapp eller två, men också att få spendera dyrbar tid tillsammans med vänner och familj. Livet kan ibland rusa fram i hiskelig fart, stressen har nästlat sig in i vardagen och tankarna snurrar och fastnar bland bagateller. Har vi den godaste skinkan, och har vi handlat riktigt bra julklappar i år? Eller till och med sådant vi inte kan påverka; måtte det bli en vit jul, för så ska det ju vara!
Traditioner. Vi ser dem överallt och vissa håller fast vid sina hårdare än andra. Tradition i Sverige har också varit den grundtrygghet vi förlitat oss på och kanske även tagit för givet. Ofta hör jag folk i min närhet säga att ”det här är Sverige, sådant man ser på tv händer inte här”. Är det typiskt svenskt att ta för givet att man ska vara trygg i sin borg eller romantiserar jag minnet av att det var så förr? Både som privatperson och i min yrkesutövning vittnar dock vardagen om att vårt Sverige har förändrats radikalt de senare åren. Dörren till det trygga folkhemmet har blåst upp på vid gavel. Sverige är inte längre förskonade från det kriminella våldet och svensken har redan slutat reagera då nyhetsankare proklamerar nattens dödsskjutningar till morgonkaffet. Men julefriden stockade sig i halsen på mig när jag läste om våldsdådet i Gislaved där en man dog efter att ha ingripit på en restaurang förra helgen och allvaret gör sig påmint när ordningsvakter och väktare inte längre får patrullera i Kronogården, Trollhättan, då det är en direkt fara för deras liv. Är det såhär vi ska avsluta 2019?
Utvecklingen är förvisso inte ny men problematiken som länge betraktats som ett lokalt ordnings- och säkerhetsproblem har ritat om politikeragendan och det kriminella våldet kräver åtgärder om politikerna inte helt ska tappa förtroendet. Regeringens utredning om ordningsvakternas framtid var ett steg i rätt riktning, men det krävs långt mer för att förtroendet för politikerna inte ska fortsätta sjunka. Stefan Löfven borde utlysa julfrid och ägna högtiderna åt blocköverskridande krismöten
Skjutningar och explosioner är minst sagt dramatiska och de våldsamma gänguppgörelserna har fått ett enormt medialt genomslag. Men de händelser som kommer upp till ytan är tyvärr bara toppen av den kriminella verksamhet som hägrar i Sverige idag. Den lukrativa och skoningslösa verksamhet som breder ut sig och vinner mark håller sig undan den mediala lampan och sker bakom lyckta dörrar och efter mörkrets intrång. Denna fruktansvärda och dystra verksamhet har blivit en verklighet för många ungdomar idag som inte ser studier eller vanliga jobb som ett alternativ, när respekt och snabba pengar kan fixas över en natt. Något som de kriminella ledarna givetvis utnyttjar till fullo. Men vad kostar det här samhället på sikt?
Staten är ytterst ansvarig för säkerheten i Sverige. Statliga myndigheter borde därmed spela en roll i att effektivt kartlägga och kvantifiera brottslighetens kostnader. Något som är en förutsättning för effektiv hantering av problematiken och en adekvat prioritering av de kanske viktigaste samhällsutmaningar vi står inför, något jag skulle vilja hävda är just kriminaliteten. Då duger det inte med parlamentariska utredningar som staplas på hög likt klappar under julgranen. Känsloargumenten måste ge vika för fakta, även om de inte säljer lika många lösnummer av kvällsposten.
Som medborgare kan vi kräva en regering som agerar och ett första steg skulle kunna vara att begära en enkel kostnadsanalys. Vad kostar kriminaliteten oss skattebetalare och vad är samhällsnyttan av att åtgärda mängdbrotten som påverkar samhället? Vad kostar gängkriminaliteten Sverige i såväl skadegörelse, skattemedel och människoliv? Kan man ställa de reaktiva kostnaderna som vi betalar nu i relation till brottspreventiva åtgärder och kostnader? Överstiger brottskostnaderna notan för de preventiva åtgärderna innebär det att samhället gör en god affär genom att satsa pengar på problemet innan de behöver ske. Något jag skulle se som en investering snarare än en kostnad för Sveriges invånare.
Medan politikerna går på jullov och kommer tillbaka med nya krafter i januari så kavlar polisen, räddningstjänst och de privata säkerhetsföretagen upp armarna och tar hand om medborgarna som försöker få sig en fröjdefull jul. Och i väntan på att politikerna ska ta sitt ansvar och gå från debatt till handling, då det är det enda som fungerar, var rädda om er där ute.
God jul och ett tryggt gott nytt år!
Joachim Källsholm
Vd, Securitas Sverige AB
