Idag meddelade inrikesminister Mikael Damberg att han tillsätter en utredning om hur regelverken för ordningsvakter kan reformeras för att avlasta polismyndigheten. Utredningen är en del av regeringens 34-punktsprogram för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Att frågan nu utreds är välkommet, och till stora delar ett resultat av påtryckningar från både myndigheter och säkerhetsföretag. Jag har själv påtalat behovet av att reformera och utveckla ordningsvaktsyrket flera gånger.
Det är sannerligen hög tid att se över både utbildning och kompetenskrav då båda delarna härstammar från de behov och förutsättningar som rådde på dansbanorna runt om i Sverige på 1960-talet. Idag är arbetsmiljön en helt annan, och kåren har generellt en hög kompetens som är underutnyttjad.
En viktig del av utredarens uppdrag är att undersöka hur ordningsvakter kan överta vissa arbetsuppgifter från polisen, så att de kan fokusera på mer krävande och svåra uppgifter. Bland annat nämns transporter av frihetsberövade personer. Det är rimligt och idag en tidsödande uppgift för både ordningsvakter och polisen. För de förstnämnda därför att de ofta får vänta länge på polisen.
Utredningen kommer också beröra de rättsliga förutsättningarna för förordnanden, vilket reglerar vilka platser ordningsvakter kan arbeta på. Där bedömer jag att vi på sikt måste specificera förordnanden olika beroende på vad syftet är med ordningsvakternas närvaro. Det skiljer mycket mellan till exempel ett idrottsevenemang, en krog och eller offentliga miljöer som idag regleras i 3 § i lagen om ordningsvakter.
Ett annat område som ska adresseras är utbildningen. Utöver innehållet i den borde ansvarsfördelningen mellan polisen och företagen ses över. Marknaden skriker efter både väktare och ordningsvakter och säkerhetsföretagens utbildningsföretag BYA har anförtrotts att utbilda båda kategorierna. Ordningsvakterna kom in sent, men det var en viktig förändring. Men för att söka förordande som ordningsvakt måste tester fortfarande göras hos polisen, med långa väntetider som följd. Därför är en förändring nödvändig: förordnandet måste vara klart innan utbildningen påbörjas. Det kräver en administrativ förändring, men det är en väsentlig åtgärd.
Jag tycker att utredningen är ett bra och viktigt steg från regeringen sida. Men jag ser ett behov av att med ett än bredare perspektiv utreda hur privata aktörer kan förstärka samhällets brottsbekämpande förmåga i framtiden, och det är inget som kan skjutas på framtiden.
Polisens utredningsbörda är idag sådan att många offer för mängdbrott aldrig nås av något annat än beskedet om att utredningen är nedlagd. En justering av polisens monopol på att utreda brott skulle öppna för en ny samverkan med säkerhetsbranschen. Vi skulle kunna bistå i utredningen av brott vi ingriper mot så att polisen kan fokusera på allvarligare och mer svårutredda brott.
Det finns många fler frågor kring hur ordningsvakter och väktare kan stötta samhället i framtiden som måste diskuteras. Jag har till exempel föreslagit kommunala ordningsvakter på landsbygden, där polisnärvaron som bäst är sporadisk, och ofta en ren frånvaro.
Men utredningen är ett gott första steg och jag ser fram emot att ta del av resultaten. Jag hoppas att utredaren vågar tänka nytt och tar tillfället i akt att genom ett nytt regelverk frigöra kraften i den resurs som ordningsvakterna faktiskt utgör.
Joachim Källsholm,
vd Securitas Sverige AB
